>>> YOU ARE VIEWING A 200 LINE SAMPLE OF EBOOK# E07187 <<< TITLE: BARNEN IFRAN FROSTMOFJAELLET AUTHOR: LAURA FITINGHOFF EBOOK: E07187 (O'Briens Book Cellar) LANGUAGE: SWEDISH "Barnen ifran Frostmofjaellet" is a Swedish childrens novel, first published in 1907. The author Laura Fitinghoff was born in 1848 and died in 1908. The first printed edition is illustrated with six paintings by Vicken von Post, who died in 1950. The paintings are thus still covered by copyright, but the text is in the public domain. This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set (E,e = E,e-acute; A,a = A,a-ring; Ae,ae = A,a-umlaut; Oe,oe = O,o-umlaut). Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature. We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/ _________________________________________________________________ Laura Fitinghoff Barnen ifran Frostmofjaellet En barnberaettelse foer sma och stora A.-B. Ljus' Foerlag Stockholm Centraltryckeriet, Stockholm, 1907. Professor John Berg, den sjaelsstore, outtroettlige maenniskovaennen, tillaegnas denna bok af foerfattarinnan. _________________________________________________________________ Innehall / Table of Contents Foeretal Noedar och barkbroed Kap. 1. Sju sma vaernloesa Kap. 2. Med vargspar i sikte Kap. 3. Glasoegonkarlen Kap. 4. Under morgonrusket, inne och ute Kap. 5. Alle man till verket Kap. 6. Glasoegonkarlen ater ensam Kap. 7. Skingrade Kap. 8. Hvart har Maerta-Greta tagit vaegen Kap. 9. "Millmaste Tana" Kap. 10. En sa fin liten stinta Kap. 11. Smastintorna, baegge Kap. 12. Arbetsfoertjaenster och penningfragor Kap. 13. I den doedas staelle Kap. 14. Per-Erik och Anna-Lisa Kap. 15. Det spoekar pa isen Kap. 16. I Roefvarekula Kap. 17. "Kasken" Kap. 18. Broellopsgarden Kap. 19. Pa flykt Kap. 20. Eld Kap. 21. I egen, groen stuga Kap. 22. Husbond och matmor Kap. 23. Undanjagade Kap. 24. Ett ofoermodadt aterseende Kap. 25. Lappkata och renskjuts Kap. 25. Ater pa egen hand Kap. 26. "Bruden" Kap. 27. Illa ute, i val och kval Kap. 28. Manke och Gullspira Kap. 29. Naer Manke vardt ensam Kap. 30. Ute i baerskog Kap. 31. I strid med Bjaenntasse Kap. 32. Uppe i faebodarna Kap. 33. Grael, och allt vael Kap. 34. Ater pa predikstol Kap. 35. Annat att taenka pa Kap. 36. Ater ett saendebud fran mor Kap. 37. Indianer Kap. 38. Maglena Kap. 39. Alla sju fran lillgrastugan _________________________________________________________________ FOeRETAL. Vid en diskussion om "Vara barns noejeslaesning", som jag foer en del ar se'n oefvervar, faellde en kaend talare, en s.k. "frifraesare" yttranden i fragan, som gingo ut pa att naemnda art af litteratur nu naermast tyckes vara afsedd foer endast den bildade klassens barn. De aero hjaeltarna, hjaeltinnorna i barnboeckerna, naer dessa senare aero af den raetta arten. Naer dessa hjaeltar och hjaeltinnor sjaelfva, eller genom aedelmodiga "upphoejda" anhoeriga komma i kontakt med allmogens barn och barnen ur de djupa leden blir detta till en roerande handling. Hjaeltar och hjaeltinnor fa naera nog helgonglorian oefver sig naer de i vaelgoerenhets- eller foerbaettringssyfte "aegna" sig at dessa taliga beskedliga sma vap, eller elaka illmariga lymlar till underklassbarn med hvilkas innerstas tankar och mening de, trots allt, sta fraemmande och ofoerstaende utan aning om att dessa foeremal foer barmhaertighet och aedel nedlatenhet aero deras jaemlikar i medfoedd begafning, och i fantasiens mottaglighet foer intryck af olika art. Ma noejeslaesningen besta af boecker, daer barnen fran alla klasser kaenna igen hvarandra, och kaenna igen sig sjaelfva, i deras egen omgifning. Det blir det baesta och verksammaste medlet att en dag fa folk af skild bildningsgrad att foersta och raett bedoema hvarandra. Ock en sak till. Vi maste fa till stand en sadan prisbillighet pa noejeslaesningslitteraturen, att boecker fran goda kaenda pennor, hvilka nu i dyrbar utstyrsel na blott de foermoegna hemmen, i foerenklade, billiga upplagor komma ut oefver hela landet och laera barnen fran de manga sa olika landskapen att fa syn pa och intresse foer hvarderas saermaerken i natur, sprak, folklif. Sadana boecker skulle moejligen komma att uttraenga den osunda kolportoerlitteratur och jolmiga soendagsskollektyr, som nu frestande bjudes eller patvingas barnen i alla de tusentals hem, daer man ej har rad att inkoepa praktupplagan "af tva-, trekronorsboecker som noejeslaesning foer barnen". Ja ungefaer sa daer klubbade han pa, talaren. Hans ord och tankar rotfaeste sig hos mig. Redan da besloet jag att mitt naesta arbete skulle bli en "Noejesbok" i ofvannaemnda riktning foer barn, med typer just fran arbetsklassen. Det aer barn fran foerfluten tid. De allmogebarn, som jag da kaende och lefde midt ibland, daer uppe i adalen, som jag har tagit mig foer att skildra i det jag latit sju stycken foeraeldraloesa sma pa egen hand ge sig ut fran hembygden daer, under harda noedar barkbroed och svaelt och fattighus aer hvad som vaentar dem. "Mor", hvaraf minnet foeljer de af hennes laeror och exempel genomtraengda barnen har jag tecknat efter typen af de allmogekvinnor, hvilka da atminstone icke voro nagra maerkliga undantagsmaenniskor aefven i de fattigaste hemmen. Modern, som da fick ersaetta skolan, eller, naer den var ambulerande, langa tider af aret fick ensam soerja foer barnens undervisning, sag minsann ej mellan fingrarna med dem hvarken naer det gaellde "ordets" inhaemtande i den nu sa foerkaettrade utanlaesningen, eller dess tillaempande i ett arbetsgladt tuktadt sedligt lif inom stuguknutarna, daer foeraeldrarna da aennu aegde myndigheten. Det sjoengs mycket bade i storgardar och smastugor den tiden. Pa det enstraengade instrumentet, "spelstocken" tog man med straken "ut" ur "nummerboken" den staemma i koralen, som foell sig baest foer roesten och som skulle ljuda samman i den fyrstaemmiga kyrkosangen pa soendagen. Fiolen ljoed vid fester och glada tillstaellningar, ofta till sprittande latar af bondspelmaennens egen komposition. Andliga sanger, folklatar och visor tonade ut fran storkoek, faebodvallar och draengstugor under en smittande frisk arbetsglaedje. Det lag poesi oefver arbetet, barnen lockades daeraf. Det var ej med tyngd i lynnet och surmulenhet de foeljde far och mor i arbete. De voro hemmastadda i stall och ladugard hos getter och far samt laerde sig att foersta naturvaerldens hoega, intraengande sprak under vistelse i skog och mark, pa getstig och i faebodar. "Ante", "Manke", "Per Erik", hvilka traska de aendloesa vaegarna fram, aero omedvetna om de etiska begrepp, den skarpa sanna blick foer natur och folkets sinnesriktning, de daerunder tillvaella sig. Maglena, "som ser daer ingenting finnes att se", och "hoer daer ingenting kan hoeras" och hvilken, ett naturens aelsklingsbarn som hon aer, kan sjunga och dansa midt under noed och faror -- hon skall ge af sitt hjaertas, sin fantasis rika skatter till dem som under lifvets hoegsta oefverfloed lida brist pa sadan helig gafva. Ante skall en gang med kraft och oefvertygelse och med ordets makt kaempa emot det stora onda, som foertaer folket och hemmen. Han har redan, innan han med smasyskonen traedde in i en gard, kunnat se och bedoema om nykterhet, ordning och arbetsglaedje hoello den vid makt, eller om superiets foerbannelse tryckt foeroedelsens staempel oefver folk och kreatur och allt daer bade utom och inom. Antes blick har varit skaerpt genom den angest han erfarit att syskonen, Manke, Per Erik, Anna-Lisa, Maglena, att dessa sma stackare, som han pa eget bevag dragit med sig ut fran hembygden skola besmittas af det onda, som moeter deras oegon, och han afskyr och fruktar detta onda, med en stark andes hela styrka. Mer och mer vaexer upp inom honom en till sist obetvinglig oenskan om att med ord, genom kunskapens makt fa ge sig i strid mot detta onda. Han vill en gang laera folket att "foersta Guds roest, och att hitta vaegen till himmelen". Barnen, och folket i gardarna fa delvis tala Norrlands allmogesprak, detta foer att bibehalla lokalfaergen och lata fjaellbarnen kvarsta pa det plan i allmogevaerlden dit de hoera, men fran hvilket de moejligen i laesarens tanke skulle loesryckas om de, med den intelligens och begafning de dela med en del af de bildade klassernas barn, aefven skulle kunna foerfoga oefver dessas uttrycksmedel. Det aer kanske ej oaefvet att svenska barn laera att saetta sig in uti de olika landsmalen, och boer detta ej bli dem svarare aen att komma tillraetta med de utlaendska och manga fraemmande ord, hvilka vimla i aefven vara barnboecker, men hvilket missfoerhallande jag icke utan svarighet sett till att undvika. Den snart uppvaexta generation, som en gang lefde sig in i en barnbok "En liten vaerld bland fjaellen" skola i slutet af detta arbete aterfinna sina vaenner fran den tiden, bade "Rofvorna" och "Anna Dea". Meningen aer att i en annan fortloepande del ge en fortsaettning af Frostmobarnens tillvaro och olika utveckling i de hem de vunnit. Jag aelskar de daer naiva, allvarsamma och dock ljust leende sma oefvergifna trulsungarna. Deras oede finnes redan delvis i fantasien och delvis efter verkligheten fullbordadt i mitt inre. Innerligt oenskar jag, att smastugornas barn och barnen i storgardarna, trulsungarna i fjaellbyar och oedebyggd samt de goda, vael uppdragna <<< END OF SAMPLE... (THE FULL EBOOK HAS 396779 TOTAL CHARACTERS) >>>