>>> YOU ARE VIEWING A 200 LINE SAMPLE OF EBOOK# E05590 <<< TITLE: DE VANDRANDE DJAEKNARNE AUTHOR: VIKTOR RYDBERG EBOOK: E05590 (O'Briens Book Cellar) LANGUAGE: SWEDISH "De vandrande djaeknarne" is a novel in Swedish by the Swedish writer Viktor Rydberg (1828--1895). It was first published in the daily newspaper "Goeteborgs Handels- och Sjoefartstidning" in April and May 1856, using the pen name "Agricola". In 1896 it was published in volume 3 of the author's collected works ("Skrifter", 14 volumes), which reappeared in many editions and reprints over the following years. "Skrifter" has a commentary by Swedish literature historian Karl Warburg (1852-1918), which is also included here. This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set (E,e = E,e-acute; A,a = A,a-ring; Ae,ae = A,a-umlaut; Oe,oe = O,o-umlaut). Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature. We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/ _________________________________________________________________ Skrifter av Viktor Rydberg III DE VANDRANDE DJAeKNARNE. Bondhistoria av "AGRICOLA" (Viktor Rydberg) Femte upplagan Stockholm Albert Bonniers foerlag Stockholm Alb. Bonniers Boktryckeri 1915 _________________________________________________________________ Ihr naht euch wieder, schwankende Gestalten! Die frueh sich einst dem trueben Blick gezeigt. Goethe. _________________________________________________________________ Innehall / Table of Contents 1. Djaekneupptag 2. Masugnen 3. Korporal Brant 4. Patron Brackander 5. Hos korporalens 6. Patronen och laensmannen 7. De bada rivalerna 8. Avsked fran hemmet 9. Vaervaren 10. Djaeknarne 11. Auktionen 12. Slutet Utgivarens tillaegg och anmaerkningar _________________________________________________________________ Djaekneupptag. "Kom, afton, saenk dig neder! Du ger oss moedans loen. Vad lugn du oss bereder! Natur, vad du aer skoen! Se, aftonrodnan vilar i dalens svala famn, fran faestet solen ilar bort till en annan hamn. Tyst, tyst aer allt som andas, blott naektergalens ljud med kvaellens vindar blandas, han kallar pa sin brud ..." Refraengen tages om igen: "Tyst, tyst aer allt som andas -- -- --" - Jo, vackert tyst, infoell Adolf, den av de bada djaeknarne, som sjoeng foersta staemman, hoer du da icke, huru inspektorn... eller vad karlen aer foer nagot... gormar och svaer daer nere med sitt arbetsfolk? Aer det naektergalens ljud, det? - Nog hoer jag det, Adolf, svarade den andre djaeknen, men da man befinner sig i sangens hoegre regioner, lyssnar man icke till maenniskornas tomma aevlan nere i gruset... Na, vill du icke sjunga mera? - Nej, Goeran, jag vill dricka. - Jasa, aer du toerstig, du lille skaelm! Na, jag saeger ingenting daerom; dagen har varit varm, och man maste skoelja ned landsvaegsdammet. Lat se... vad aer i flaskan, som din pappa godhetsfullt gav oss till reskamrat? Aennu nagot, ser jag. Skal, Adolf! - Gutar, lange Goeran!... Jag blir icke otoerstig, daerfoer att du dricker ur alltsammans. - Lugna dig, gosse! Jag laemnar kvar sa mycket, som jag, med anvaendande av approximationsteorien, kan beraekna, att din lilla korpus tal. Parvum parva decent... smatt hoeves en liten... saeger var ofoergaetlige vaen Hakan Sjoegren. - Gloem icke, Goeran, att du har daligt betyg i algebran! Sa, stopp nu! De bada samtalande voro tvenne ynglingar fran gymnasiet i Vaexjoe -- djaeknar, som allmogen aennu kallar dem. De voro ute pa botanisk exkursion, efter vad deras portoerer och botanikspadar visade; atminstone begagnade de botaniken sasom foerevaendning foer att under sommarferierna stroeva omkring pa landsbygden och soeka aeventyr. Dylika stroevtag hava sedan gamla tider legat i Vaexjoe-gossarnes smak, och bland boenderna i nejden ga manga historier om kringvandrande djaeknars aeventyr och putslustiga upptag. De baegge vaennerna hade slagit sig ned i graeset pa en kulle under en lummig ek. De hade daerifran utsikt oever ett haerligt smalaendskt landskap med sma insjoear, slingrande baeckar, furumoar och loevdungar. Goeran, den aeldre av dem, var en hoegvaext, kraftig yngling med jovialiska ansiktsdrag och anlaeggning till polisonger. Han hade sina tjugu ar pa nacken och stod nu faerdig att med den laerdomsskatt, som bestas i Vaexjoe, och icke sa litet daerutoever, som han pa egen hand samlat, begiva sig till akademien. Adolf, hans kamrat, var en spenslig, finhyad gosse med skaelmska oegon. Son av den rike och allmaent aktade baron Sparrfaelt pa Odensvik hade han slutit ett fast vaenskapsfoerbund med hemmansaegaresonen Goeran, ett foerbund, som olikheten i deras alder endast bidrog att goera aennu varaktigare. De bodde under terminerna tillsammans, delade sina laerares och kamraters tillgivenhet och hade allt, till och med sina sma oskyldiga upptag, gemensamt. - Ack, du Goeran, vad detta varit en lustig dag! sade Adolf, i det han makligt straeckte sig i graeset och sag upp mot den bla himmelen. Jag gloemmer aldrig de haer aeventyren. - Aja, nog har du haft pojkstreck foer dig, sade Goeran. - Aen du da? Har du varit ett uns baettre aen jag?... Ha, ha, da jag taenker pa den snale praesten, hos vilken vi i dag ato middag, kan jag skratta mig foerdaervad... - Vad var det foer roligt, att du drack ur allt hans oel? Stackars man, han foeljde med aengsliga blickar var droppe du slukade. - Och vad var det foer roligt, att du tog fatet med flaeskpannkakan och laet hela anraettningen, ett tu tre, foersvinna i ditt glupska ginungagap, innan den beskedlige mannen hann sucka! Ha, ha, ha! - Da hade vi en baettre tillstaellning hos den rike naemndemannen i Lomaryd, sade Goeran. - Ack, den vackra Stina, hans dotter... - Som du ville kyssa, men icke fick, i trots av ditt snutfagra ansikte, Adolf... - Och som du fick kyssa, Goeran, i trots av dina fula, roeda polisonger. - Saeg icke "i trots av" utan "med anledning av" mitt manliga, i aftonrodnadens skoena faerg skiftande kindskaegg. Du foerstar dig icke pa flickornas smak. Att kyssa dig eller en annan liten froeken kan komma pa ett ut... men jag -- jag aer en man, och det aer sadana flickorna vilja ha. - Skryt lagom, Goeran! Om du ej foerstatt dig pa svartkonsten, skulle Stina ej bevaerdigat dig med en blick. - Ja, svartkonsten aer en maerklig konst. Du maerkte vael, att det rika naemndemansfolket i boerjan ej ville undfaegna oss med annat aen svagdricka? - De oenskade oss pa doerren, det maerktes tydligt. - Men da fragade mig haendelsevis naemndemansmor, vad jag studerade i Vaexjoe... - Och jag skyndade mig att svara, att du studerade svartkonsten... Var infallet icke gott, vaba? - Strax blev det annat ljud i pipan. Man betraktade mig med voerdnad, naestan med fruktan, och bullade upp ett frukostbord med skinka, medvurst och oel, och jag smorde kraset, medan du, lille Adolf, soekte visa dig pa din aelskvaerda sida foer dottern i huset. Men du misslyckades, min gosse. Du kaenner icke bondtoeserna; de ha icke oera foer sadana grannlater, som du laert dig att prata till de foernaema froeknarna. Emellertid kom naemndemansmor till mig och beraettade jaemrande, att hennes ladugard var foerhaexad, att kalvarne doe och korna ej ge mjoelk... hon fragade mig om rad... - Och du svarade? - Att hon skulle fodra och skoeta kreaturen vael. - Hon tyckte naturligtvis, att det var ett alltfoer simpelt rad... <<< END OF SAMPLE... (THE FULL EBOOK HAS 225683 TOTAL CHARACTERS) >>>